Cami

Jag vill göra så mycket, vara så stark, vara där, vara här. Finnas till och hjälpa. Men jag kan inte göra mer än att försöka lyssna, prata, förklara. Fast det hjälper ju inte. Det möter ingen respons. Jag är orolig, arg, ledsen, besviken och rädd. Allt jag vill är att allt ska vara bra. Det är en stor storm påväg, jag känner det på mig. Och de gör mig ännu oroligare. Jag önskar de fanns något jag kunde göra. Jag vet att jag kan försöka prata/skaka vett i/stödja , men jag vill göra det öga mot öga. Men ingen respons där heller.

Ett råd...
"Kriser kan vara segdragna, svåra att ta sig igenom och tunga att bearbeta. Det är oftast lättare om man kan dela upplevelsen med någon annan. För en del kan det kännas bättre när man kan prata om hur det är och känns, för andra kan det öka den egna oron. Ta emot det stöd du kan få i familjen, vänkretsen, på arbetsplatsen eller bland bekanta som har liknande erfarenheter och vill dela dem med dig."

"...innebär att relationerna sätts på hårda prov. Den som tidigare varit stark kan plötsligt bli svag och tvärtom. Gamla mönster kan brytas upp och lojaliteten sättas på hårda prov. Den som står nära har sin egen oro och förtvivlan att brottas med, samtidigt som man ska vara lyhörd och stödjande."

"...Ibland vill man inte prata, eller ens tänka på vad som hänt. Det är viktigt att också få vara sitt ”vanliga” jag om det går."

Men som det är nu, är inte så som förhoppingarna va på hur de skulle bearbetas. Även om jag till en viss del förstår. Men ändå inte. Jag blir arg, ledsen, besviken, orolig och rädd.



Ironik – Stay With Me ft. Ny [Acoustic Version]

Brother and sister
Together will make it through